Övervägande
Det finns flera olika alternativa vägar att välja vid utveckling av regler för klimatmärkning av mat. Ett alternativ är att ta fram ganska exakta beräkningar per produkt. En annan väg är att använda sig av befintlig kunskap för att skapa generella regler. Det första alternativet, det s k LCA-spåret (LCA=LivsCykelAnalys) är tidskrävande, kostar mycket och kräver omfattande kunskap om den enskilda produktens historia. En LCA är en färskvara som kräver kontinuerliga uppdateringar beroende på förändrade produktionsmetoder och modifierade emissionsfaktorer. Ytterligare en svårighet är att många produkters påverkan varierar över säsong. Budskapet till konsumenten är också oklart eftersom olika produkter inte är direkt jämförbara ur näringssynpunkt.
Ett annat sätt är att formulera regler utifrån generella slutsatser från samlad klimatkunskap. Detta kan göras genom att ett antal enskilda faktorer identifieras som har stor klimatpåverkan, exempelvis kraftfoder baserat till stor del på sojaprotein, stor användning av fossilt bränsle, lustgasemissioner från konstgödselproduktion etc.
Regler baserade på en mer fullständig livscykelanalys för varje produkt kommer antagligen att bli alltför tidskrävande att utveckla och det är därför klokt att börja med ett enklare alternativ och sedan utveckla och förfina reglerna på motsvarande sätt som KRAV- och SIGILL-reglerna har utvecklats genom åren. Man kan därför tänka sig en första och andra
generationens klimatregler. En första variant som är enklare och innefattar identifierade aktiviteter som har stor klimatpåverkan som sedan följs av en andra variant där vi kan specificera varje produkts klimatpåverkan.
